heja ridsporten, du är unik och speciell

Jag är trött på att ridsporten blir så nedvärderad, bortglömd och framförallt nedtryckt. Det är ingen nyhet att media inte tar särskilt stort parti för ridsporten utan satsar mer sin energi på andra sporter. Ridsport är trots allt en väldigt stor sport i Sverige, en av de största. Men det jag även reagerar över är att samhället lägger en negativ ton över ridsporten, oftast utan kunskap och förmåga att döma. Om jag ska prata efter mina erfarenheter så har hästmänniskor en stor passion för sin sport och för många blir sporten deras livsstil. Vilket även förekommer i andra sporter, det är så våra superstjärnor blir till. Alltså vet alla som utövar en sport vad den passionen innebär. Men trots det så tror jag att många med handen på hjärtat måste hålla med om att hästmänniskor inte blir accepterade som sportsman/kvinna på samma sätt som en fotbollsspelare eller simmare som exempel. Trots att det viktigaste av allt, passionen är densamma för både ryttaren och fotbollsspelaren. Att ridsport inte vore en sport är vad ryttare troligtvis får höra ett antal gånger och den åsikten kommer oftast inte ur en hästmänniskas mun. Utan med stor sannolikhet oftast från en människa som knappt sett en häst i verkliga livet, lite överdrivet sagt. Att hästar är hamburgare och att ridsport endast är för töntar är andra uttryck som man trodde man endast skulle få höra när man gick förbi förskoleklassen. Men när man hör vuxna människor uttala sig på liknande sätt blir jag rent ut sagt förbannad. Jag säger inte att det bara förekommer i ridsporten, utan att det överhuvudtaget förekommer är patetiskt. Att man ska få utstå påhopp och kränkningar för att man utövar en sport och har en passion. Jag är stolt över ridsporten och vet att många fina människor fostrats i stallet tillsammans med hästarna. Jag vet att hästarna gör en stor skillnad i mångas vardag. Då de aldrig dömer dig för hur du ser ut eller hur dyra saker du har. Ridsporten låter alla vara med, både äldre, yngre, funktionshindrade, killar och tjejer. Ridsporten är en utav de få sporten som alla är välkommen till och kan därför förändra och rädda människors liv hos både psykiskt och fysiskt sjuka människor. Om jag ska säga min åsikt så är ridsporten unik och speciell och något som borde hyllas och inte tryckas ned.

2011

Mitt väldigt hästiga 2011. Ja jag har en väldigt dålig tidsuppfattning så vi får se hur många minnen från året som verkligen ligger på rätt datum!
Två nya fina pojkar kom till stallet som jag och anna fick äran att rida.
Det var underbara Kupido, på första bilden och Mikron på andra. Jag
fäste väl mig mestvid Mikron men upptäckte sedan att lilla kalle var en
ny kärlek.
Så här kul kan man ha en januarihelg ifall man heter Felicia och
Linnea.
Både min och Annas häst hade varit dålig över julen så väl i Januari
fick vi börja rida igång våra älklingar. Jag och Anna passade då även
på att knäppa lite bilder på solstrålen arek.
Följade månader så levde Prisse livet med att få vara ute och skritta
så många dagar i veckan som det bara gick. Han satter igång då och
då men föll alltid tillbaka.
Månader gick och ingen förbättring sågs på mitt finaste dyrbaraste
hjärta. Nu var det Mars och Prisse hade varit halt ända sedan december
2010, tre månader.
Familjen åkte på en trevlig båttur för att fira någom som fyllt år,
jag minns bara inte vem...
Följde med Mammsen och Anders till fjällen och solen stekte så att man
kunde vara ute i bikini. JA, mitt ansikte såg ut sådär för att solen var
såå jäkla starv, vilket jag inte riktigt hade upptäck ;)
VINTER VINTER VINTER, nu skiter vi i vintern och vips så kom våren.
En superfin vårdag hade vi lektion på plan och jag knäppt lite kort på
ponnyträningsgruppen, på bilden Matilda Andersson-Knut. Dom stannade
sedan kvar och knäppte på våran grupp också.
Prisse, skrittades skrittades skrittades, besök hos PH-vet fortsattes
att skitta.
Sen..... fick jag äran att börja rida fina fina fina fina Markuss, lycklig!
ånej, uppåner och bakåfram, äsch det är ändå jag och prisse så det
spelar väl inte sån stor roll.
Det vart en inne barbackatur när regnet ööööste ner.
SOMMMAAR, Å SOMMAR. ÄNTLIGEN
Det hade redan gått ett helt år, det var äntligen sommmarbete för
våra fina. Dom förtjärnar det sååå himla mycket, men å vad bekymrad
jag var över min fina som inte hade blivit ett dugg bättre, nu hade det
ändå gått ett halvår.
Sommaren gick fort, alldeles för fort men medförde hur många fina
minnen som helst. Kärleken övervinner allt. For med familjen på den
vanliga resan till Öland, ungicks med min finaa Linnea. Avslutade
sommaren med lite jobb, först på Rylander bil och
mitt andra jobb var 2 veckors kommunjobb på ridstadion. Bäst!
NUUUUUU, äntligen augusti. Nu fick jag äntligen hämta hem min vackra.
Det var med en skräckblandad förtjusning jag hämtade hem honom.
Tänk om han inte skulle vara bra... och nej det var han inte heller till
min allra största fasa. Det var till och med sämre, han var både fram
och bakhalt. Bakhalt? Lättnaden kom när jag såg att han var halt på
grund av att han hade mugg heeeela karleden. Hältan försvann då i och
med att muggen vart bättre.
Prisse fick vila första veckan, och allt kändes hopplöst. Det fick inte vara
sant att han inte skulle bli bra och jag är såå himla tacksam att dom har
gett honom en såån chans, han har verkligen fått tid på sig att bli bra.
Veckan därpå fortsatte det, nu fortsatte skrittandet. ännu en tid, efter
6 månades skrittande fortsatte vi att kämpa, det här skulle blir bra!
Vi skulle tillbaka, för att vi ville visa vad vi gick för. Nu hade kampen
börjat.
Så småning om började vi testa oss på lite trav i och med att prisse blev
bättre och bättre. LYCKA!
Jag saknade och hoppades verkligen att jag skulle få uppleva hur du var
på tiden som bilden beskriver.
En oktoberkväll ♥
Fina Markuss!
När Prisse fick ta sitt första galoppsprång kunde jag inte sluta le, vi skulle
verkligen tillbaka. Jag var så lycklig.
Startade min karriär ;) ;) ;) med Tibor och det har hittills resulterat i två
andraplatser av två startade tävlingar och tvåa i dressyr KM.
En dag i november när jag myste med Kupido i boxen, hihihi mysigt.
Nu är Prisse igångsatt, kupido på gång och min ridning går skit. Men allt
som betyder något är att Prisse inte faller tillbaka igen, det får inte hända!
Jag ska avsluta det här året närmare nyår, nu måste jag gå och lägga mig.

ALDRIG UTAN DIG!

min älskade
du är den finaste jag vet
jag kan aldrig tänka mig att vara utan de livfulla ögonen, den busiga
rosa mulen och långa svarta öronen. jag kan inte tänka mig att vara
utan den trotsiga, busiga och tjuriga prisse som jämt knuffar mig i hopp
om att få lite godis. han som inte kan stå still när man borstar eller är
livrädd för duschen. jag kan inte tänka mig ett liv utan sol, vind och
vatten, jag kan inte tänka mig ett liv utan dig.

RSS 2.0